En flod av tårar
Ja som ni förstår är jag tillbaka i Skottland,
jag behövde behövde bara gå in i rummet igen för att jag återigen skulle börja böla.
Det är egentligen inget som är fel; jag hatar inte Skottland, Glasgow, eller skolan och jag har vänner kanske ingen riktigt nära men dem finns där, men ändå... jag känner noll glädje över att vara tillbaka och jag tror att det är just det som gör mig så ledsen.
Att det inte känns kul, att jag inte riktigt trivs...
Nu har jag iaf mina tårar sinat för stunden och jag känner mig lite bättre, orkar tänka lite mer logiskt och så... Kanske beror det på att jag har beklagat mig över msn hos min bästa vän och pojkvän, men någon gång tar ju också tårarna slut.
Att jag dessutom har mensvärk, fruktansvärt ont i musklerna kring ena skulderbladet och inte kan titta på Idol gör inte saken bättre.
Att Idol inte fungerar kan låta som en bagatell men det är det inte. Att sitta framför Idol får mig att slappna av och känna att det är fredag, och det är viktigt.
Jag ska nog sätta på en film istället inte alls lika bra, men man tager vad man haver.
(Och ja, detta är ett extremt tyckasyndommigsjälvblogginlägg men det får ni ta!)
Be true*
Jag tycker synd om dig att du känner så.
Men kom ihåg att " Livet är som en brustablett - det löser sig"
<3
