Plankton till frukost



Jag är såå avundsjuk så det finns inte.

Ja det där flytet jag hade för ett tag sedan har totalvänt och numera ligger jag och simmar motströms på botten av Bajkalsjön som vilken annan slamkrypare som helst.
Jag känner en sådan enorm frustration, ännu en läxa av livet självt får jag anta: livet är inte lätt, det ska ju kännas att man lever, eller vad då? Bullshit  om ni frågar mig just nu.
Vad gör jag för fel? Jag försöker ju bara leva livet och ändå blir det bara fel.

För att göra ännu en utomordentlig liknelse så känns det som ha blivit spottad i ögat, eller nej förresten båda ögonen, av en snusande dromedar. Fuck it, grr...

Be true*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0